sanning, centralt filosofiskt begrepp.

Sanningens evangelium, latin Evangelium veritatis, gnostisk skrift från andra århundradet, återfunnen 1945 bland de koptiska Nag Hammadiskrifterna.

dubbel sanning, beteckning från medeltiden för teorin att det finns två typer eller nivåer av sanning, en rationell eller filosofisk, som vi kan nå fram till av egen kraft (genom det mänskliga förnuftet), och en religiös, som vi når endast via den gudomliga uppenbarelsen.

sanningsförsäkran, den särskilda försäkran om att tala sanning som en part i ett tvistemål kan avlägga inför ett förhör som sker i bevissyfte.

analytisk sanning, enligt Kants terminologi en sanning som beror på att predikatet redan ingår i subjektets begrepp.

sanningsvärde, gemensam benämning på sanning och falskhet, vilka i klassisk satslogik förutsätts vara de två möjliga värden som en sats kan anta; i flervärdig logik införs flera värden som en sats kan anta.

sann`ing subst. ~en ~ar ORDLED: sann-ing-en

åttafaldiga vägen är en del av de fyra ädla sanningarna inom den buddistiska läran.

dharma, pali dhamma, är i all indisk kultur en central term för den moraliska lagen, speciellt de religiösa lärorna och de regler man skall följa.

Goethe (från 1782 von Goethe), Johann Wolfgang, född 28 augusti 1749, död 22 mars 1832, tysk författare.